Dikt av carolina gynning

Hon slår sin lilla trumvirvel
och är borta när du kommer
Känner du henne verkligen
feberfågeln, ångestfågeln?
Nej, men jag kände någonting
som liknade kärlek…
Vem var det då som jag älskade?
En glimt, en snöblick, ett ögonblick
som försvann i luften
den tunga vinterluften-
Då är det du själv som står kvar
och trummar på rutan
och kanske visslar en svårmodig visa…



Läs Gynnings blogg här :http://www.stureplan.se/frame.php?main=http://blogg.stureplan.se/gynning/&session=1