Tankar.

Kom att tänka på en sak i dag. Jag känner inte mig själv. Jag vet inte riktigt vad jag menar med det men jag har inte hittat mig själv än. Brukar man inte säga att man gör det när man går i gymnasiet? Jag har i alla fall inte gjort det än. Och detta gör att jag får lite panik. Varför vet jag inte. Måste man känna sig själv? Är det viktigt att man kan säga att; - Ja jag känner mig själv, jag hittade mig själv när jag gick i gymnasiet.
Men vad betyder det? När man har hittat och känner sig själv. Vart letar man? Jag vet ingenting och det gör mej lite orolig tänk om jag aldrig hittar mej själv vad gör jag då? Kan man leva ett helt liv utan att man känner sig själv?

En annan sak jag kom att tänka på var varför jag är så orolig över att jag inte har ngn kille när jag inte ens vill ha ngn. Det är lite konstigt. För jag känner mej ledsen för att jag inte har ngn kille men jag vill ändå inte ha ngn så vad har jag att vara ledsen över jag är ju singel och det är ju det jag vill vara. Jag vill inte ha ngn kille som man måste ta hänsyn till jag vill bara ha mej själv att tänka på det räcker bra för mej. Har hört att den här tiden ska vara den bästa tiden i ens liv alltså början av 20 års åldern. Och kanske äre så det är. Själv tyckte jag att det var bra när man var runt 18 men när man tittar tillbaka på sitt liv när man har blivit gammal kanske det är så att det var början på 20 som var de bästa åren i ens liv. Och då vill inte jag ha slängt bort de på ngn kille. Nej då vill jag säga att jag hade det roligt med mina kompisar och att vi gjorde massa galna saker.
Det är ju det här med tidsbristen oxå. Låt oss säga att man hade haft en kille nu sen hade det tagit slut när man var runt 24-25. Fatta vad sjukt att man skulle ha slängt bort sina bästa år på ngn idiot som ändå inte ville ha en. Nej, jag är glad för att jag är singel och kan göra vad jag vill när jag vill, utan att ngn ska lägga sig i.

Jag måste lära mej att uppskatta det som är just här och nu och inte vara bitter för att jag inte har ngt jobb eller för att jag bor hemma hos min moster. Jag hade ju kunnat haft en pojkvän som hade tagit upp min dyrbara tid. Och med all tidsbrist som råder så känner jag att jag absolut inte hade haft tid med ngt sådant trams.





Det är inte bra att tänka för mkt, man blir så djup då.